13 skäl varför

När tonårsdramat ”13 reasons why” släpptes på Netflix, så skapade det en del debatt om det känsliga ämnet som serien tar upp - nämligen självmord. Psykologer och lärare var emot serien, i USA, och ansåg att om den visas så ökar risken för självmord, depression, mobbning och sexuella trakasserier bland ungdomar. De som var oroliga, ansåg att serien romantiserar självmord och övergrepp, samt att någon kan kopiera händelserna. Det finns en händelse i Peru, där en 23-årig man skapade kassettband och lämnade ifrån sig dessa plus några brev med riktlinjer att följa. Netflix tog till sig dessa åsikter och skärpte till de varningar som några av avsnitten har. Det finns även en länk till seriens tillhörande hemsida, där man kan läsa om psykiska problem och självmord.

2007 skrev Jay Asher en bok om Hannah Baker och serien är baserad just på denna bok. Det har gjorts några ändringar i serien jämfört med boken - Clay som får kassettbanden tar tid på sig att lyssna i serien, men i boken lyssnar han igenom allt på 24 timmar, som ett exempel. Producenten är ingen mindre än den unga skådespelerskan och sångerskan Selena Gomez, som själv anser att ämnet är tungt och inte enkelt att prata om. Hon visste redan i startgroparna att kritiken skulle komma, oavsett hur hon vinklade historien. Mest kritik fick Hannahs detaljerade självmord, men skådespelaren Kate Walsh, som spelar Hannahs mamma, anser att serien borde vara obligatorisk att se i skolan. Se serien med dina barn, tycker hon och prata sedan om vikten av att stoppa mobbning och utfrysning.

Jag ville se denna serie, för att skapa mig en egen åsikt. Serien skapade debatt och jag ville helt enkelt veta om det fanns någon grund till detta. Serien tar upp viktiga frågor och ämnen, som jag anser inte borde vara tabubelagda. Du får ta del av hur de i Hannahs närhet reagerar på att hon tagit livet av sig och de band hon lämnar ifrån sig, ger svaret på varför och vilka som mer eller mindre lett henne till det beslutet. Det är sorgligt, men du kanske får en annan förståelse hur det är att vara psykiskt sjuk. Skådespelarna är bra, visar tydligt känslor och deras tankar kommer fram. Det finns en spänning i luften, som gör att du vill maraton-titta. Serien är långt ifrån larvig eller överdriven. Den visar tydligt hur det kan vara att leva som ungdom, på väg in i vuxenlivet. Gränsen är fin och varje liten sak kan röra till det. ”Pojkar är pojkar” kan inte längre vara en accepterad form som skäl till att låta mobbning passera. Tjejer ska inte trakasseras - "slutshaming", utan konsekvenser. Budskapet är mer att livet är värt att leva och att Hannahs öde kan lära andra att välja annorlunda. 

Hur ser du på dig själv? Vilken roll har du i en grupp? Är du en mobbare? är frågor som kommer upp under seriens gång. Jag skulle vilja att denna serie blir en ögonöppnare för det mest tabubelagda ämne vi har här och nu. Jag önskar också att ungdomar tar till sig hur det de gör och säger kan påverka andra.