Vardagslivet

Målat

Det är redan februari och dagarna rullar på fort. I början av denna månad fyllde min pappa år, så jag passade på att måla en liten tavla till honom. Det var ett tag sedan jag målade, så det blev lite tufft med inspirationen till en början. Många tankar for förbi när det kommer till motiv, men så fastnade jag på en enkel men ändå färgglad tanke. Har  mycket material hemma, så det var bara att välja…så var min förväntan. Men så har vi en konstnärligt lagd äldre dotter som plötsligt tömt de flesta tuber. Ville jag måla i någon sorts 50-nyanser-av-brunt, så hade jag kunnat. Mina akrylfärger är nästan slut. Men jag fick trolla lite med knäna och lyckades få till fina, ljusa färger. Resultatet syns ovan. Inget mästerverk, men en liten tavla.

Här om dagen var vi på gymnasieskolan, där den äldsta går. Det var information om kommande val ungdomarna ska göra. Det var inte långt ifrån att jag blev alldeles förvirrad. Mest ‚ängslig’ över en C-uppsats de ska skriva om några år. Dottern sa att hon har lite kvar att lämna in, innan hon är där. Ja, men två år går fort. Får andas lite. Någon dag tidigare var vi på ett utvecklingssamtal på samma ställe. Vi trodde att vår dotter skötte sig, var duktig och nöjd. Vi blev förvånade när vi märkte att hon är mer än duktig och överträffar i de flesta ämnen när det kommer till de mål skolan har satt. Ja, där satt vi som föräldrar och var rätt glatt överraskade. Den yngsta i familjen har kommit in i gymnasievalet, vägledning, besök på olika skolor och framtidsfunderingarna. Hittills har hon besökt två skolor, men hon har gjort sitt val i grund och botten. 

Mina sockernivåer håller sig mer på den låga än den höga nivån. Det blir många glas av sött och en och en annan smörgås för att hålla nivåerna. Har även sänkt insulinmängden lite sakta, men innan balansen infinner sig, så får jag gå omkring med känningar lite då och då. Värst är de känningar som du vaknar av på natten, svettig och förvirrad. Då kan det vara skönt att ha hjälp hemma av någon i familjen. Efter ett glas mjölk (tre sockerbitar) eller saft, så blir jag funktionsbar. Men rekylen är inte alls rolig. Det är som att få en klubba i huvudet och bli helt slut. Den dagen både lågt och högt sammanfaller, funkar ingenting. Då är det bara att rulla med vågorna och hoppas att man landar mjukt.

Vädret är typiskt svenskt. Snö, regn, sol, snö, storm, sol. Och så tar vi ett varv till. Just nu har det varit en dag med sol. Spännande att se vad som kommer i morgon.