 |
| Ord från "Desolation Row", Bob Dylan, 1965, (c) |
Sitter i köket och hör hur ungdomarna i familjen har åsikter kring låtarna och artisterna i programmet Idol. Själv våndas jag i köket, eftersom jag känner att de som är med inte når hela vägen. Sen gick tankarna till årets nobelprisvinnare i litteratur.
Ja, jag kanske inte är en av de där som är tokig i Bob Dylan, men han texter är väldigt bra att filosofera kring, skapa konst kring och läsa för att få en känsla av lugn. Men jag lyssnar inte på hans musik.
När det kom ut att hans skulle få nobelpriset i litteratur så blev en del lika förvånade som den dagen första snön faller och det blir halt. Andra delen blev överlyckliga och tyckte att det var på tiden. Sen har vi Svenska Akademien, som söker Dylan med ljus och lykta. Världen väntade på en reaktion från artisten själv, bland annat då han stod på en scen i Las Vegas. Men även om det är något nytt inom Akademiens värld att mötas av denna tystnad, så är det inte så underligt när vi tänker på Dylan. Vi här hemma och pratat om detta och fnissar bara åt det hela. Medan världen är upptagen med att vara för eller emot, som DN skriver, så får vi även vänta på svar från Dylan.
Själv tycker jag att det är en spännande vändning, att Dylan vann litteraturpriset. Det bör hyllas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar