Då jag var liten, var det ingen som förbjöd Tintin, negerbollar, Alfons, matematikläxor på tid och det var ingen som använde sig av ordet kränkt. Inte ens kinkig, som blev flitigt använt då en viss blöja hamnade i reklamsfären.
Jag tycker att vi idag är väldigt snabba med att reagera på sådant som vi inte gillar, mindre som smått. Jag har valt ”mindre som smått” istället för stort som smått av den anledningen att jag anser att det är just småsaker. Det är ingen som skriver av sig på sociala medierna om hur människor flyr från krig och oro och hur dessa människor lider och får sår i själen, för livet.
Vet hur det känns, matte är svårt |
Alfons Åberg |
I detta fall handlar det om ett litet barn som sägs ha fått mardrömmar efter att ha sett en film, ”Alfons och odjuret”. Boken är från 1978 och handlar om Alfons som fått ett odjur under sängen. Filmen kom ut några år senare. Berättelsen handlar om hur Alfons får ett odjur under sängen, ett odjur som symboliserar hans skuldkänslor efter att han varit taskig mot en annan liten kille. Böckerna om Alfons Åberg tar upp vardagshändelser i ett barns liv och hur Pappan, som är ensamstående, hanterar dessa situationer.
Även här anser jag att föräldrarna borde ha tagit upp händelsen med ansvarig lärare på förskolan först istället för att anmäla till skolinspektionen. Sedan tycker jag att det skulle vara lämpligt att föräldrarna såg filmen med sitt barn och förklarar för honom vad som händer och vad det hela handlar om. Poängtera det viktiga i berättelsen, att odjuret är Alfons känslor efter att han har gjort fel mot någon annan och odjuret försvinner när man är en bra kompis och säger förlåt. Håller med Felicia Kemppi om att det är dags att möta barnens rädsla istället för att anmäla.
Tycker att det är fokus på fel ställe! För hur hjälper en anmälan detta barn, som fått mardrömmar? Eller barnet som blir stressad av sin läxa? Speciellt om ingen vuxen, du som förälder, möter barnets oro.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar