Din uppgift

Döm inte, stjälp inte - utan hjälp istället!
Det är lätt att tiga, vara den som tittar på utan att aktivt hjälpa till. Det är lätt att byta kanal och se på något som är roligare än de senaste nyheterna från världens alla hörn. Det är lätt att peka på andra och vända ryggen till. Svårare är det att inse situationen, öppna ögonen och hjärtat. Det är svårare att förstå paniken, oron och känslan av att hela tiden vara rädd och inte finna någonstans att vara trygg. Det tar enormt mycket mod av en individ att vända sig till sin nästa, om så över landets gränser. Hur blir det då, ifall en hoppas på en utsträckt hand men endast får ett slag av en batong, någon som skriker på dig med ett språk du inte förstår och innan du vet av det, så sitter du i fängelse. 

För att du ville rädda dig själv, din familj och fly från krig och elände.

Flyktingkatastrofen har nog ingen missat. Pojken Aylan som fick sätta sitt liv till har nog ingen missat. Det är ett öde som ingen vill sin nästa. Det finns många 100-tals öden till, några som är samlade här. Är det så här vi ska behandla vår nästa? Med våld och hat? Det gör ont. Det känns som om vi inget lär oss av historien, som har en benägenhet att upprepa sig. Och även om människor samlas för att manifestera, så får vi inte glömma att hjälpa till på fler sätt

Det hjälper inte heller att politiker sitter vid varsin sida av bordet och anser att det ena förslaget efter det andra är sämre eller bättre, eftersom tiden är dyrbar. Vi får hoppas att framtiden är ljus, att någon förstår att det är dags att sätta stopp för inhuman flyktingpolitik och att alla ska känna sig välkomna.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar