Det här med förorten...

Min barndomsgård för närmare 3 år sedan

Har precis läst en krönika av Ehsan Fadakar, om segregationen i Göteborg. Den är enligt honom total och han är inte förvånad över det som sker i stadsdelarna kring staden. Det är inte jag heller. Har bott i förorten Gårdsten/Angered sedan jag var bebis. Växte upp i en lugn och harmonisk förort med parker, djur, natur och en närhet till staden, som med enkelhet nåddes av bussar och spårvagnar. Sommardagarna var varma, djuren gosiga vid ungdomsgården nere i dalen och vännerna bodde nära. 

Men sedan hände något runt 1980-talets mitt. Statistiken om hur brotten ökade gick från mun till mun, fler hade hört om överfall, mord, inbrott och i samband med detta flyttade många bort från Gårdsten. Den polarisering som Fadakar pekar på, gjorde sig även påmind redan på slutet av 80-talet och sedan dess kan jag säga att det har gått neråt. Såg på samma sätt förändringen i Gårdsten, som Fadakar såg förändringen i Frölunda. Skolor, handelslokaler, parker och närliggande områden förändrades sakta. De skolor jag gått på, står kvar men vad de används till har förändrats. Lekplatserna står tomma, livet på innegårdarna är nästintill obefintliga. Det är igenväxt på många ställen där det fanns möjlighet till sommarens aktiviteter och allt har blivit extremt säkert med lås, bommar, kedjor och barriärer. 

Oron har visst växt sedan jag flyttade därifrån på 1990-talets mitt. Att säga hej, att titta någon i ögonen och hoppas på ett vanligt kort samtal verkar vara något att bara glömma. Det kan tolkas fel och sluta i en aggressiv stämning. De som bor där är inte förvånade och vi som har bott där och sett delar av förändringarna är inte heller förvånade. 

Det är dags att verkligen säga som det är. Men är det försent?

Jag är glad att jag kom därifrån.