Skogsdoft

Efter regn kommer solsken

1.4.18

Påsken och livet

by , in
Just nu sitter jag i stugan, mitt i ett vinterlandskap. Snön faller utanför och har gjort det större delen av dagen. Det är så bakvänt med vädret just nu, så jag vet inte vad jag ska säga om detta. 

Påsklovsveckan har varit aktiv med städning av svärmors lägenhet. Det kändes som om det inte fanns ett slut på varor, möbler och saker att packa. Sedan fick vi någon dag kortare på oss på grund av att flyttfirman vi frågade om hjälp var rätt upptagna. Men det blev klart och det var skönt att pusta ut, med en sallad på svärmors sovrumsgolv. Det som inte flyttfirman tog till förrådet, som vi hyr, tog vi med oss till stugan. Det ser lite flytt-aktigt här med, nu. Men det får vi ta hand om när sommarvärmen visar sig. Är skönt att vi kunde ordna detta så smidigt.

Sorgen har slagit oss igen i vår familj. Min svärmors syster gick bort den 21 mars. Det gjorde oss lama av tomhet och vi förstod inte alls vad som hänt. Det kändes som så plötsligt. Begravning planeras av min mans kusin. Det blir tungt nu, i närtid.

Imorgon reser vi hemåt igen. Vardagen är åter inom någon dag och skolan börjar för ungdomarna. Just nu är det skönt för dom. Även om den äldsta fyller i svar på årets viktigaste brev. Det är många frågor på allt möjligt, så vi får väl se om hon blir kallad till mönstring.

Hoppas att din påskhelg har varit bra.


14.3.18

Film: The Dressmaker

by , in
Bild: Nonstop.
Igår kväll såg jag och maken en underlig, men bra film. Det var något helt annorlunda mot det som brukar rulla ut ur Hollywood. Det var en film som verkligen förvånade och skapade stämning. Jag pratar om "The Dressmaker", baserad på boken av Rosalie Ham. Boken kom 2000 och filmen 2015, men 2016 i Sverige. 

Myrtle "Tilly" Dunnage återvänder till den lilla australienska staden Dungatar. Hon har varit borta i sisådär 25 år och är nu tillbaka för att ta hand om sin mentalt instabila mamma och för att få sig den hämnd som hon känner sig berättigad till.

Manusskrivaren Moorhouse beskriver filmen som "De skoningslösa med en symaskin". Det är nämligen så att både Tilly och hennes mor kan sy. Det är rena femme fatale. Berättelsen har många vändningar och inga av dessa är något som förväntas. Under tiden Tilly skapar vackra kreationer till de som en gång var emot henne, vill hon återskapa det som gjorde att hon blev skickad iväg från byn när hon var runt 10 år. De vackra kläderna skär sig med det karga landskapet och de sura minerna. Tilly är inte populär, om man inte räknar med Teddy. Han må vara snyggast och snällast i byn, men inte smartast. Mitt i all drama - kärlek och hämnd - så finns den lokala polisen, med sin fetisch för glitter, tyger och fjäderboa. 

Gråa och tråkiga staden Dungatar rörs om ordentligt av mördaren Tilly, hennes mamma Galna Molly och sakta vävs trådarna ihop till en udda hämnd. Humorn är "twistad" och underlig, men man kan inte låta bli att fnissa till, samtidigt som man höjer på ögonbrynen. 

En sådan där feel good film!

Tagline: "Revenge is back in fashion"
Genre: Komedi, Drama
Skådespelare: Kate Winslet, Judy Davis, Liam Hemsworth
Betyg: 7,1 av 10
15.2.18

Efteråt...

by , in
"Det är vackrast när det skymmer
All den kärlek himlen rymmer
ligger samlad i ett dunkelt ljus
över jorden, över markens hus
Allt är ömhet, allt är smekt av händer
Herren själv utplånar fjärran stränder
Allt är nära, allt är långt ifrån
Allt är givet
människan som lån."
- Pär Lagerkvist

Det har gått nästan en vecka sedan svärmors begravning. Tomheten och sorgen har varit total, men samtidigt har den inte fått sitt utrymme på grund av allt praktiskt. Det blir så lätt stelt och underligt, tankarna far och man kan nästan tendera till plötsliga tics. Mitt i det hela kommer jag eller någon i närheten på något som måste ordnas och då kommer det slumpmässiga ord ur ens mun. Lika snabbt kan det glömmas, när något annat tar över.

Begravningen var den 9/2 klockan 11 i Tvings kyrka. Hela morgonen kändes som en evig lång pina med kluvna tankar. Jag ville verkligen inte säga adjö, för då skulle det bli så tydligt att svärmor var borta. Jag ville inte möta de andra i släkten, för det skulle bli så uppstyltat. Vi var först på plats och jag passade på att andas in lugnet i kyrkan och vänligheten från kyrkvaktmästaren och representanten från begravningsbyrån. Passade på att ta några foton med och sedan sätta mig i bänken. 

Andas in. Andas ut. Klockan närmade sig 11 och det blev en liten ström av bekanta och släktingar som kom. Det småpratades, kramades och tittades på kistan med blommorna. Prästen var redo och så var även kantorn. Inledningsmusiken strömmade ut, psalm efter griftetal, musik efter bön följde och plötsligt stod vi ute vid graven. Det var kyligt och handbuketter landade runt kistan, som sänkts ner. Prästen sa några ord. Sen blev det så där stramt igen. Och nu då?

Efter tack och handskak kom lättnadens suck. Begravningen var över. Det hade varit vackert, varmt och gjort rättvisa åt svärmor. En stark kvinna, som kunde med bravur hantera vad som än kom i hennes väg. En varm farmor, som var mån om barnbarnen. En duktig mor, som verkligen älskade sin familj. En underbar svärmor, som lärde mig massor - matlagning, hyfs och om livet i sig.

Hon är saknad. 

My Instagram